Apparat - "Walls" (2007)

Säg ett land som betytt mer för dagens musik än Tyskland. Nä, just det, det finns inte. Om vi nu hoppar över namn som Bach och Beethoven och koncentrerar oss på vad Stockhausen gjorde. Utan honom, Karl-Heinz Stockhausen, hade vi inte haft så många av de banden vi har i nuläget. Jag tror, att han gjorde enormt mycket. Det är ju förstås svårt att säga hur musiken skulle låtit utan honom, det är möjligt att den skulle vara väldigt bra ändå, men nog har han gjort musik till det bättre, det skulle jag med lätthet vilja säga. Tack vare honom har fantastiska och åter fantastiska band såsom de bästa av de alla, Kraftwerk, dykt upp. Tack vare dessa band är Tyskland även i modern rock- och pop- musiksammanhang - ett land att räkna med. Speciellt syntmusik i benämnelse.

Och fortfarande, är Tyskland landet som ständigt kommer med den fräschaste, vackraste och ståtligaste musiken. Kraftwerk har gjort sitt, men idag står artister som Tortoise och Barbara Morgenstern (och en massa fler, speciellt Berlin verkar ju musikaliskt vara oändligt stort) stolta på scenen vid deras elektroniska instrument. En av de allra hetaste namnen för mig är Apparat. Apparat är en gammal så att säga "rave-artist" som jag förstått det. Dessutom har han samarbetat en del med Ellen Allien, och förra året släppte de tillsammans en skiva som lär vara bra, enligt ryktesvägen, men i övrigt är ganska okänd. Nu i år så släppte i alla fall Apparat sin nya skiva Walls. Och ja, Walls är sannerligen ett mästerverk och troligtvis den bästa skivan som hittills släppts i år. Synt låter lika vackert idag som för 30 år sedan (då värdens bästa syntskiva Trans-Europe Express av Kraftwerk kom). Fortfarande om samma brinnande, ständigt lika aktuella ämne, som rockartisterna sjunger om och om igen men ändå för det mesta inte lyckas framställa det i dens renaste form. Rätt gissat, ämnet är kärlek!

Så hur kan syntmusik handla om kärlek? Borde det inte vara mer naturligt att gitarrer och akustiska instrument gör romantisk musik. Nja, det handlar väl egentligen mer om att syntmusik ofta får igång takten, de har pulsen, de har tempot, som återfinns, i det romantiska. Men det kan ju också vara en smaksak. Jag vet inte så noga. Men jag tror verkligen att det är någonting säreget med syntmusik som får det att alltid låta så bra. Kanske speciellt då hemlandet är Tyskland? Kanske är det någonting särskilt med det landet?

Ursäkta att jag drar lite ifrån. För att beskriva Walls mer konkret så påminner det mycket om tidigare nämnda Tortoise, speciellt första halvan av skivan. Walls ger mig mycket av samma känslor så som Tortoise It's All Around You gav till mig när jag upptäckte den och klassmässigt ligger de ganska lika. Däremot så tar Apparat mod till att sjunga på en del av sina låtar och faktiskt, så gör han riktiga dansspår ibland, som osar Prince på ett väldigt, väldigt trevligt sätt. Men det är de instrumentala låtarna som ger mest behållning. Ibland kan man tycka sig höra att grabben som gjort den här musiken är en föredetting på rave- scenen. Andra delen av skivan är helt klart bäst, speciellt precis innan slutet med Arcadia och årets hittills kanske bästa låt You Don't Know Me som direkt blev favoriten jag inte kunde lämna. Men det roliga är, att även resten av låtarna har blivit som favoriter. Det vill säga så är hela skivan en liten "Best Of", och visst det stämmer. Jag läste att Walls enbart består av låtar Apparat spelat in, lagt på datan och sedan rotat fram nu, överblivna rester. Motsatsen till "Best Of" måhända på pappret. Men sanningen är att det är rent otroligt, och tysk syntmusik ännu fått ett riktigt mästerverk. Jag blev så himla glad när jag hörde Walls. Skillnaden mellan synt nu och då är enorm, men jag glädjas, för syntmusiken är fortfarande lika underbar.

__________________________

Kommentar till videon: Här nedan är en video med Apparats låt You Don't Know Me. Det är inte den officiella videon utan en skapelse av ett fan som kombinerat musiken med Marcus Adams film Octane. Filmen lär inte vara någon höjdare inser jag snabbt efter en titt på filmtipset (se själv!), men tillsammans med You Don't Know Me blir vilken smörja som helst underbar. Dessutom ser det inte så himla dåligt ut, ljuset och alla fläktar är ju onekligen ganska fräckt. Däremot varnas känsliga tittare, även om jag inte tror att det är så många som läser det här som är "för känsliga".

n n n n / 4½