Av alla dessa album som finns här i världen, så är det några få som verkligen fångat mitt hjärta, från de nedre delarna till de högre. Ett album som jag tyckte väldigt mycket om var The Hives Tyrannosaurus Hives (2004), en slags modern klassiker, med stökigt och rockigt inre av alltid lika hyperaktiva The Hives. Förutom att alla låtar höll riktig The Hives-klass, så var det även väldigt snyggt upplagt och omslaget var, även det, rätt snyggt. Det fick en att tänka på de klassiska rockbanden som Rolling Stones, fast ändå var det en fläck unikhet med The Hives och deras album. Ett bra tag efteråt, då jag var tillsammans med Filip Åkerman och två andra nära vänner, så hade mitt inköpande av bra musik varit rätt slakt. Visst, jag hade införskaffat mig Regina Spektors album Begin to Hope (2006), vilket var en väldigt bra skiva, men annars var det inga många verk som jag varit direkt stolt över att ha köpt, förutom några samlingar med 1970-talsmusik. Fast det är en annan sak, det var samlingar och inga regelrätta album.
Som sagt var, då jag var med Åkerman och två till, så gick vi in i en butik med mycket bra urval. Butiken hette och heter Bengans. Av allt rotande bland CD-skivor, den musikälskare som jag är, så hittade jag, till min absolut stora förvåning, soundtracket till blaxploitationklassikern Superfly (1972). Eftersom jag hört talas om att soundtracket sålt mer än vad filmen gjorde året den kom, 1972, så tänkte jag att det här behövde jag verkligen slå till på. Sagt och gjort. Hädanefter följde Curtis Mayfields soundtrack och faktumet att musiken sålde bra känns inte alls oförväntat.
Några av mina favoritlåtar på skivan är utan tvekan Think (Instrumental), Pusherman, Give Me Your Love (Love Song), No Thing on Me (Cocaine Song) och givetvis titelspåret Superfly. Även Militant March är bra, samt rätt underhållande Radio Spot #1 och Radio Spot #2, där vi endast hör lite groove i bakgrunden och Curtis fylliga, pratande röst. Budskapet i låtarna domineras av narkotika och den hårda, undre världen. Ord som "nigger" och "coke" hörs nästan överallt, därför att låtarna handlar om just sådana saker. Ghettokatter på viften, helt enkelt.
Soul och funk har länge varit en betydande faktor för mig, men inte alltför länge. Min musiksmak inom soul och funk har alltid legat och pyrt under ytan i mitt medvetna, men Curtis Mayfield fick mig att älska soul och funk i en totalt exploderande effekt. Den positiva No Thing on Me (Cocaine Song) är så underbar och flertalet låtar är också de.
I'm so glad I've got my own
So glad that I can see
My life's a natural high
The man can't put no thing on me
I de djupa bassgångarna, i de häftiga trumpetutblåsningarna, allt ackompanjerat på sättet Curtis Mayfield ville ha det, gör den här musiken till en oförglömlig upplevelse. Det är svängigt och det är stentufft och utan tvekan en av de bästa albumen jag ägt. Kalla mig för överskattare, men när jag sätter fem av fem, så är det för att jag menar det. Att sätta högsta betyg på Curtis Mayfields Superfly är för mig lätt som en plätt. En plätt, serverat med soul och funk.
n n n n n / 5
0 kommentarer:
Skicka en kommentar