The Wannadies - "Bagsy Me" (1997)

The Wannadies är din mardröm. Tänk dig - ett band på fem medlemmar, som gör fjantig musik, fjantiga videos och har en fjantig sångare med en fjantig röst. Ett band som gör rockmusik, eller kanske snarare popmusik, som vilken Kent-hatare som helst skulle vifta bort så fort en ton nåde dennes öra. Tänk er det här bandet, The Wannadies, den där lilla Skellefteå-gruppen. Tänk er, vilket höjdarband!

Alla som är födda på 80-talet eller innan kommer förstås nu tycka att jag bara skriver smörja, de vill inte höra mer om bandet som idag är som bortblåst men på 90-talet var ganska stort i Sverige (någon större internationell kariärr har de nog inte haft). Men jag vill städigt rota fram det här bandet. Anledningen är att det faktiskt är ett bra band. Eller bra band vet jag föresten inte. Men de har gjort några riktigt bra låtar. På deras genombrott Bagsy Me finns några av dessa "bra låtar".

Fast mycket av skivan är ganska segt, ibland blir det bara för slappt, som en feber- tisdagdag. Ibland blir det för mycket, bara rock på rock på rock med energi med energi med energi som jag inte klarar av. Ja, om ni läser mellan raderna är alltså inte power pop alltid min grej. Ibland är det makalöst, både charmigt och glädjande, men jag tycker inte att fallet är sådant. Däremot känner jag mig desstu mer positiv när musiken blir lite varierande. Som Oh Yes (It's A Mess) vilken är härligt jazzdoftande på det sättet som pop- artister brukar spela jazz. De tre första låtarna är däremot inte lika övertygande, Because och Someone Somewhere - javisst, det går väl ann, men Friends är långt ifrån det jag vill ha.

Men några låtar är helt enkelt kanon. Hit är en glasklar hit med helcoola gitarrer. Ännu bättre är Shorty som är en svensk milstolpe. Och sen, You And Me Song, oj, vilken grej, det måhända att den kan bli riktigt rejält tjatig, efter endast en lysning, men ändå, en sån låt får jag glädjande på huvudet. Allra bäst är avslutande That's All som för mig har två betydelser, delvis att det är min "flygplanslåt", ska jag flyga någonstans så är det genaste den låten som sätts på, och det andra är att det är en av de låtarna som flest gånger avslutat dagen, i iPoden, i sängen, i ett helt mörkt rum, minuterna innan jag ska somna. That's All passar utmärkt, ett mestadels instrumentalt, dryga 8-minuters mästerverk inom svensk popmusik. En låt som verkligen flyger runt i ens huvud. Fantastiskt, säger jag bara.

Men förutom dessa låtar är skivan som sagt inget mästerverk. Egentligen är ingen låt riktigt dålig, men ganska många är tunna och berör mig inte alls fast det nog är det låtarna har i syfte. Jag faller inte för Wannadies eller deras rockattityd, jag faller verkligen för vissa låtar, men jag faller inte för Bagsy Me. Det blir inget högt betyg, men det blir en uppmaning att försöka få tag på de där riktigt bra låtarna, tro mig, sånt kan förändra ditt liv.

n n n / 3