"I will feel a lot better when people are buying... the songs"
... sa Stuart Murdoch, 1996. Stuart, som är låtskrivaren och "hjärnan" bakom Skottlands största (för så är det väl?) popband Belle & Sebastian. Därför hamnar de allra bästa låtarna från bandet på deras EP-skivor. Därför är oftast inte studioalbumen riktigt helt till 100% genomgående bra. Det är kanske meningen att vi ska lyssna på låtarna istället. I så fall gör Belle & Sebastian det enkelt. För när de kommer med en skiva och alla skriverier går till den, så släpper de en EP med den bästa låten och några låtar som är bättre än de på skivan, så kan du lägga pengarna på den istället. Eller så väntar du tills att de släpper en Push Barman to Open Old Wounds där alla spår från samtliga EP-album ingår på en dubbel-CD. Fast Belle & Sebastian är ju trots allt ett toppenband som faktiskt nästan aldrig gjort någonting särskilt dåligt, så det är inte direkt helt fel att börja satsa på att inhandla studioalbumen, det heller.
Men Push Barman to Open Old Wounds bör man absolut inhandla (eller hur du nu skaffar musik, föresten). Där hittar du nämligen de fyra låtarna som ursprungligen släpptes på Dog On Wheels, som släpptes efter Belle & Sebastians berömda debutalbum och uppföljaren: Tigermilk och If You're Feeling Sinister. Från Tigermilk återfinns The State That I Am In - låten som blev det stora genombrottet. Till all rätt, så bra låtar gör man normalt bara en gång. Fast Belle & Sebastian är väl undantaget i så fall, för 5 år senare var Jonathan David ihopsmetad, och vem vet, om det kanske kommer en till sån där pärla?
Så, jag skulle vilja kalla Belle & Sebastian 90-talets kanske starkaste popband. De bör nog dessutom dras fram som det kanske största indiebandet från nämnda era, dessutom. Och ja, för att komma till saken är väl Dog On Wheels ett ruskigt bra exempel på det. Den är måhända kort, men det är först då låtarna verkligen kan få full styrka. Dog On Wheels är ingen skiva man kan lämna bakom sig efter man hört den. Har man hört den en gång, kommer det säkerligen bli fler i framtiden. Det förstår man egentligen redan när titelspåret drar igång, en makalös lite spansk-artad låt som är i stora drag omöjlig att beskriva. Detsamma gäller förstås The State That I Am In som går igång som andra spåret. Murdochs röst är näst intill omöjlig att göra annat än att gilla, tillsammans med smarta gitarrer och en, ja, helt perfekt melodi tonar ett mästerverk upp sig, skottskt är det, nostalgiskt är det också, helt galet mycket. Hur mycket nostalgi kan man få in i en låt egentligen, hur många minnen, hur mycket kärlek? Det är rent av obegripligt. Det känns underligt att tänka sådana tankar om en poplåt. Men 5 minuter känns alldeles för lite. Problemet med sådana bra låtar blir allt för ofta att de är för korta.
Resten av denna EP flyter på av farten. Det är inte riktigt lika klockrent som tidigare, men stämningen som byggts upp går i alla fall inte i kras. Och även de två sista spåren hör absolut till bland det bästa bandet gjort. Då finns det verkligen inget att klaga på. Nej, det finns det verkligen, verkligen, inte.
n n n n / 4½
0 kommentarer:
Skicka en kommentar