När jag hörde den gamla klassikern The United States of America av bandet med samma namn första gången så tyckte jag det var helt fantastiskt. Det lät så annorlunda, så mycket som 60-talet måste ha låtit, så mycket galet psykedeliskt! Men sen en tid därefter var jag tvungen att tycka annorlunda. Om man drar fram skivan i helhet så låter den inte bra. Det är sån där experimental musik som jag tror de flesta mår illa av. Så finns det nog säkert några få som faktiskt gillar den, antagligen för att den är så unik, för att de helt enkelt har lite underlig musiksmak eller för att de har en skruv lös.
På ett sätt är den ju makalös, för jag menar, skivan har väl antaligen påverkat dagens musik i princip lika mycket som Sgt. Pepper! Ja, nästan, i varje fall. 1968, då skivan kom, lär det helt klart suttit ett gäng knäppskallar till musiker och älskat det de hörde. Dessa knäppskallar, som sedan i sin tur gjorde ny - enligt mig - mycket bättre musik, som i sin tur satte spår i ny musik, och så vidare. The United States of America gjorde rent av en ganska stor revolution med deras landskap av amerikanskt kaos, som det lät på 60-talet. Fast det är väl kanske lite av en lögn att de skulle göra någonting sådant på egen hand, det fanns ju ändå ganska många andra band som var med och öppnade dörrarna för bullrets tid i musiken. Men jag undrar om inte det här albumet hör till extremfallen. Grejen var ju också att United States of America också bara släppte en skiva, vilket gjorde att skivan kanske kommit lite i skuggan även om den ändå helt klart är en klassiker. En klassiker hade det dock inte varit alls om inte det funnits några lite normalare låtar i lite lättare pop-anda på den, vilket får den att inte bli din värsta mardröm musikmässigt, även om den dessvärre är ganska nära.
De här små lättare spåren, som mjuka Cloud Song som dansar på molnen, Stranded In Time där de blandar pop och klassiska instrument och den solklart starkaste låten: The American Metaphysical Circus som ger lite väl gott intryck när den inleder skivan är väl egentligen det enda jag kan uttala mig egentligen gilla i huvud taget. Fast The Garden Of Earthly Delights är ju också väldigt bra, förstås.
En sak jag gillar är också att det händer så mycket mellan och i låtarna. För det gör det sannerligen. Ingen låt är faktiskt den andra lik. Men det räcker inte, för de allra flesta låtarna är för stökiga och ger en huvudvärk för mindre. De var ju bland de första rockbanden som använde elektroniska instrument, så ni kan ju förstå vilket blippande det blir ibland. Inte som blippande låter idag förvisso, mer som elektroniska orglar. Det är lite som Young Marble Giants blir ibland. Skillnaden är att Young Marble Giants är riktigt lysande bra även idag.
Jag skulle vilja tycka mer om en sån viktig skiva, men det gör jag inte. Men om man är intresserad över hur det lät från början, ja, då är den här skivan väl värt någonting i alla fall, förmodar jag.
n n / 2
0 kommentarer:
Skicka en kommentar